Lycka


 

Det är svårt att tala om vad man söker inom ett speciellt område om man inte definerar det. Dock är frågan om man kan definera ett sådant begrepp som lycka såpass att det är hanterbart att svara på i en mening.

På sätt och vis är lycka att finna inre och yttre välbefinnande som helst består men åtminstone varar för stunden. I första hand är sökandet efter inre välbefinnnande viktigast. Mår jag bra fysiskt och psykiskt, befinner jag mig i en miljö jag trivs med och människor jag tycker om ökar möjligheterna för att jag ska känna mig mer välmående. Men ser man på det så så kan man egentligen inte ranka inre välbefinnande för yttre. Eftersom det är de yttre aspekterna som påverkar hur jag mår inom mig. Samtidigt, går jag in i ett rum med inställningen att det ska vara roligt och trevligt så påverkar ju det hur jag kommer att uppleva situationen. Känner jag inre välmående gör ju det att jag känner yttre välbefinnande likaså. Man skulle kunna klargöra att de båda lever i symbios med varandra. Utan yttre inget inre och vice versa.

Sanning

Målet för varje enskild individ, och samhället som grupp, bör ju alltid vara sanning. "Ärlighet varar längst" är ett uttryck och en paroll som kanske vore idealet om alla efterföljde, dock tror jag att det är en utopi som är omöjlig att uppnå. Nu är ju dock frågan vad söker du och ordet, uttrycket, som ska behandlas sanning. Igen vore det ju enklast med en exakt definition, vilket kankse är enklare här. Sanning är ju det som här hätn det som är verkligt och något som det saknas motsättning till. ,  Sedan finns det ju givietvis olika former och grader av sanning, det ligger ju både i individens och betraktarens ögon att bedömma. Har två personer olika syn på en sak är ju frågan vad som är sant och vem som har rät att bedömma det. Exempelvis om två personer tittar på en sten och den ena påstår att den är brun och den andra att den är grå, vem har då rätt? Det går ju inte att som objektiv bedömmare att avgöra vem som har rätt ochvem som har fel, och vad händer om en tredje kommer och påstår att stenen är svart? I ett sånt fall har har ju alla rätt, mer eller mindre och i olikaskalor hos olika individer.

För mig är sanning att efterleva etik och moral så att jag kan se tillbaka på vad jag gjort utan att ångra mig. Självklart gör man val i livet som man hade gjort annorlunda om man fått chansen att välja igen. Men jag försöker att alltid eftersträva vad som följer samhällets regler och lagar och som för mig känns rätt ur moralisk och etisk synvinkel.

---

Gud

Jag har alltid velat känna tro för någonting och stället jag sökt inom är kristendomen och kristna kyrkan. Jag beundrar människor som sätter sin tillit till Gud och vågar tro.

 Tre gånger har jag varit i en klosterby i Frankrike, Taizé. Där samlas tusentals unga människor varje  vecka för att leva tilllsammnas med andra, sin tro och Gud. Varje dag samlas man i kyrkan innan frukort, innan lunch och efter middagen för att ha gemensam gudstjänst, bön. Två gånger om dagen har man också bibelstudier. Tillsammans med en broder i klostret går en större grupp ungdomar igen en bibeltext och funderar kring den och olika frågeställningar. Sedan delar man upp sig i mindre grupper och diskuterar vidar och mer ingående. Just där infnner sig min avundsjuka på dem om sentfast tror på Gud.

Men det är också enbart under de här veckorna i Taizé som jag känner att jag tror. Stämmningen som platsen förvaltar, människorna man möter och känslorna som bönerna i kyrkan lämnar effter sig inombords gör att jag helt och blint tror att det finns en Gud. Jag känner amig varm inombords och jag känner mig lycklig. Lycklig för att något jag trodde var omöjligt har hänt.

Tyvärr så stannar tron enbart hos mig på plats i Taizé. Någon vecka efter hemkomst är avundsjukan på dem som tror tillbaka igen.

Jag vill så väldigt gärna behålla den vbarma känsla som föds i Taizé men den svalnar ändå.

På så vis söker jag efter något jag förlorat men inte vet om jag kommer hitta igen. jag vet var jag ska leta eftersom att en plats har visat mig vägen tidigare, men frågan är om jag vill finna det igen för att två veckr senare vara utan igen....

vem är jag?

19-årig härnösandsbo som en gång gavs namnet Isabell.


varför en blogg?

här i bloggen kommer det inte stå vad som händer och sker i mitt liv eller annat sånt där som man vanligtvis läser i en normal blogg. med det vill jag inte säga att min blogg inte är normal, det är mest bara ett sätt att poängtera att den här blogg skapades främst för ändamålet filosofi. Här ska vad jag gör, tänker och kommer fram till under kursen filosofi A publiceras.

 

välkommen

Nio typer av lycka

pengar och välfärd- jag tror att pengar gör människor lyckliga. Till en början, när man första gångerna har tillgång till "obegränsat" kapital, är det pengarna i sig som ger upphov till lyckan. Sen, när man vant sig vid att inte behövs vända på slantarna och avväga inköpen man gör, övergår nog den direkta lyckan över pengarna till att glädja sig åt sin välfärd. Då blir man glad över att kunna göra saker som kanske tidigare fick bortprioritera när ekonomin stod som ett hinder i vägen.

Det här handlar ju inte enbart om att vara miljonär, pengar glädjer ju även de som "bara" får ett litet extra tillskott vid skatteåterbäring tillexempel eller nåt annat som ger ett litet, oväntat bidrag. Då är nog lyckan för stunden större än de som är miljonärer för du har rikedomen blivit vardag.


 

Kunskap för att besegra naturen genom vetenskap och teknologi- det här känns mer som något som är väldigt individuellt från person till person. De som är forskare eller uppfinnare eller liknande måste ju naturligtvis känna lycka över att kommit på något som ingen tidigare lyckats göra. Det är ju det som driver dem framåt för att fortsätta försöka uppnå mål som ingen tidigare bestigit. För mig personligen är inte det här påståendet något som känns viktigt för mig. Jag strävar inte efter att ”lyckas” på det viset, utan överlämnar det åt andra. 

 

Frihet från smärta- beror väl på situationen. Det finns olika sorters smärta, vi har alla olika smärttrösklar och olika relationer till smärta. En del vill pressa sig själv så att det gör ont, då blir de lyckliga över att ha orkat kämpa så länge. Andra ger upp vid minsta motstånd, för att slippa uppleva smärtan, och på dem stämmer ju påståendet in. Sen finns det ju både yttre och inre smärta, alltså fysisk och psykisk. Den fysiska har nog alla olika relationer till, men majoriteten mår nog bäst när de inte känner någon smärta alls för då kan man koncentrera sig på annat. Lyckan över att inte känna smärta infinner sig nog inte förrän man en gång upplevt smärta på riktigt och vet vad det är man slipper.

Sen är det ju den psykiska smärtan. Den upplever vi nog alla till och från, mer eller mindre på ett eller annat sätt. Här gäller det nog att tänka igen hur man mår för att kunna uppleva lycka över att inte känna någon som helst smärta. Den psykiska delen generar nog inte så mycket lycka egentligen eftersom den gör sig påmind när den uppkommer, alltså när man inte är fri från den.

 


Självförtroende, självförverkligande- här finns lycka att hämta. Självförtroende saknar många, inom ett eller annat område. Man vågar inte lita på sin egen förmåga, och nedvärderar sig själv. Just därför upplever nog mången lycka när de har gjort något, presterat inom ett område där de vanligtvis inte vågar ta för sig. När man känner inom sig att nu, nu har jag gjort något bra, något jag kan vara stolt över. Då blir man lycklig!

 

 
 

Mänskliga rättigheter- är något som man borde vara lycklig över för jämnan. Vi har det så otroligt bra i delar av världen att man knappt kan tro att det är sant när man ser hur människor har det i andra. Tyvärr kan jag inte säga att det är något som ger upphov till lycka hos särskilt många, i alla fall om ser till dem som bor i västvärlden. Visst är vi glad över att ha det bra, men det är inte något vi går omkring och blir lyckliga över varje dag.


 

Sexuell tillfredställelse- ger lycka för stunden. När man är tillfredställd är det ju något positivt, något man är lycklig över. Jag vet inte om jag kan säga att sexuell tillfredställelse gör att mitt liv blir lyckligare. Eller jo, men jag kopplar nog det mer till att vara älskad. Det ger lycka, och i det finns sexuell tillfredställelse som en del, men inte det övergripande som gör att jag känner mig lycklig.


 

Framgång, att vinna i någon form av konkurrens- ger lycka för stunden, som varar beroende på i vilket sammanhang det är. Att vinna efter en idrottsprestation gör en lycklig i det ögonblick man vet att segern är vunnen. Att ha vunnit kampen mot en sjukdom inger nog främst lättnad, men också lycka över att ha klarat sig igenom det hela. Den lyckan finns nog hela livet, för att man vet att om man inte vunnit hade man inte funnits där man är idag. Sen finns det ju andra former av framgång man kan uppnå. Jag tror i det stora hela att man blir glad över att vinna framgång, sen visar den uttryck på olika sätt beroende på vad det är man har uppnått.


 

Heder, bli accepterad, berömmelse, ära- gör en lycklig, men på olika plan. Det är mer något man känner stolthet över, vilket i och för sig är en form av lycka. När man vill uppnå dessa saker så är det lycka man söker. När man har nått fram och klarat det så tar stoltheten över.


 

Hälsa och långt liv- om jag får välja på ett långt liv i ohälsa och ett kortare liv men som frisk och kry väljer jag nog det andra alternativet. Alltså måste jag säga att hälsa är ett steg för uppnå lycka medan livets längd inte går att påverka så mycket. Det kan istället tvärtom göra att man känner sig olustig och inte vill fortsätta mer.